Minneslund
Genom åren har det både kommit och gått kaniner, vissa bodde här lite längre än andra. Den här sidan tillägnas de kaniner som lämnat ett alldeles särskilt tassavtryck kvar.
Kråkbackens Järnsaxa
Av alla bortgångna kaniner så är Järnsaxa den jag tänker på allra mest. Min första belgiska jätte, och tack vare henne kommer det säkerligen bli fler i framtiden. Så otroligt snäll och tillgiven, slickades på handen så fort man böjde sig för att klappa. Jag är väldigt tacksam över att ha fått lära känna henne.
|
Tiffany
Tiffany, den lilla rara lejonhuvade honan som hann påbörja sitt trettonde levnadsår! Tiffany var min andra kanin, som mamma köpte till mig i smyg då hon tyckte att vi behövde en kanin efter att Sussi gått bort. Och vem hade kunnat tro att hon skulle finnas hos oss så länge! Jag är jättetacksam över tiden med denna lilla fluffboll, och glad över att hon nu är tillsammans med Marianne, Hoppsan och Maran som var hennes bästa vänner genom livet.
|
Glädjens Blossande "Bossa"
Att Bossa gick bort var både väntat och oväntat. Hon hade ju efter att Tiffany gått bort blivit stallets äldsta kanin, men hon var ju ändå inte mer än 7 år. Det är tråkigt att vi inte fick mer tid tillsammans, och att hon kom till mig så sent i livet. En stoltare kanin kommer jag att få leta efter, Bossa var verkligen sin egen och ingen annans - men det var också en av hennes bästa egenskaper. Jag ser Bossa i Vespis varje dag, och minns med glädje vilken fantastisk kanin hon var. Och visst var hon vacker, min stora, stolta tjej.
|